Engagemang

Eftersträvandet av hållbar utveckling beskrivs idag som en självklar del av Svenska Röda Korsets humanitära verksamhet och uppdrag. Vi har bland annat upprättat handlingsplaner, policys, arbetsgrupper och frivilligroller för detta arbete, och i alla led i organisationen bedrivs såväl strategiska som operativa insatser för ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet. Ändå ifrågasätts med jämna mellanrum vår ansats att accelerera hållbarhetsarbetet, framför allt arbetet för att minska vår klimatpåverkan, vilket vetenskaplig konsensus menar krävs för att undvika de största riskerna associerade med global uppvärmning. En av dem är risken att delar av jorden blir obeboeliga. Det mest förekommande argumentet brukar vara: “Röda Korset är ingen miljöorganisation.” 

Att klimatförändringar skulle vara en miljökris är att missuppfatta vidden av den planetära multi-kris vi står inför, där global uppvärmning är en drivande motor. I takt med förändringar i klimatet ökar hot mot mänskligheten som fler och mer intensiva värmeböljor, skogsbränder, stormar, översvämningar och torka, allt större havsnivåhöjning, fler vektorburna sjukdomar samt förhöjda tryck på livsmedels- och dricksvattenförsörjning. Forskning menar dessutom att ett antal oåterkalleliga brytpunkter kan överskridas redan vid 1.5 graders uppvärmning, vilket i enkla termer innebär att vissa förändringar - alltså hot mot jordens befolkning - blir permanenta oavsett om vi lyckas minska jordens uppvärmning vid ett senare skede. 

Idag har vi redan uppnått 1.2 graders uppvärmning. Den återkommande diskussionen om huruvida eller inte Röda Korset ska arbeta för att minska nämnda risker genom att minska vår klimatpåverkan (och inte bara genom riskreducerande arbete) måste vi en gång för alla ta oss förbi - som ett kollektiv - och istället investera vår dyrbara tid och energi på att agera mer kraftfullt. Att vi ännu inte har nått denna punkt måste tolkas som ett symptom på att vi inte delar en enhetlig syn på och förståelse kring hållbar utveckling och klimatrelaterade hot samt vilken roll organisationen har i detta arbete. 

För att leverera på vårt humanitära uppdrag med övertygelse är det avgörande att få med samtliga rödakorsare i kampen för hållbar utveckling, och det så snabbt som möjligt. Som exempel har organisationens hållbarhetsambassadörer sedan projektetstart 2016 utbildat omkring 3.000 av våra cirka 27.000 rödakorsare i hållbar utveckling, varav ytterst få mellan 2020-2023. Denna allt långsammare och rakt igenom otillräckliga omställningstakt är oförsvarbar när klimatförändringar, som ett av de främsta existentiella hoten mot oss och våra medmänniskor, förvärras allt snabbare. Därför motionerar jag för att organisationen utvecklar en obligatorisk e-utbildning kring frågorna. Motionen tar avstamp i det framlagda strategiförslaget för 2024-2030, i vilket de humanitära konsekvenserna av klimatförändringar är ett fokusområde och del av de föreslagna målen är att SRK blir klimatpositivt samt en ledande röst för klimatförändringarnas humanitära hot.