Organisation

Vid Riksstämman 2019 beslutades, med liten majoritet, att det skulle finnas bara en Rödakorskrets i varje kommun, 2021 var inriktningen bl.a. kraftsamling för stark lokalorganisation med kommunkretsar och rödakorsgrupper. Det finns fortfarande mindre kretsar i landet som inte vill gå ihop med större krets av olika anledningar. Det kan vara att man anser sig ha en bra fungerade krets, man kan vara oense hur samarbetet ska gå till, eller hur den nya större kretsen ska skötas osv.

En risk, som tycks uppenbar, är att Rödakorsaktiviteten försvinner i det område där krets läggs ner, och man riskerar att förlorar mycket kunskap som funnits i gamla kretsen om dess område. Som till exempel samarbetspartners, viktig kunskap om området som behövs vid krissituationer, och om människorna som är villiga att ingå i krisberedskap.

Kunskap som finns från andra organisationer och föreningar är att centralisering kan vara förödande när det gäller medlemsantal, kunskap om olika delar av landet, speciellt gles- och landsbygden, och om behoven som kan vara olika mellan stad och landsbygd. Behovsanalys ska ju enligt riktlinjerna göras före varje RK-insats. När en så här stor organisationsförändring ska ske i en landsomfattande organisation borde utvärdering ske och presenteras i organisationen, både positiva och negativa resultat. Hittills har vi ute i landet inte kunna se att en ordentlig utvärdering skett utan man hävdar att beslutet ska genomföras utan reell utvärdering trots att en hel del motstånd funnits och finns i organisationen.

En väl utförd utvärdering bör ske, den ska innehålla bland annat: vilken kunskap finns i den större kretsens styrelse om de införlivade områdena, medlemsantalet i gamla kretsområdet före och efter införlivandet, finns aktivitet kvar i den införlivade gamla kretsen, eller arbetar man aktivt för att få igång ny aktivitet i område, hur fungerar samarbetet mellan de lokala grupperna och kretsstyrelsen.